Bakom masten snart igång

DÄRFÖR HAR JAG LEGAT LÅGT MED BLOGGEN

( Kommer dröja ett tag till, men håll utkik, kan återuppta när som helst)

Därför har det varit tomt i skor och termos ett tag

Den 19 Juni 2019 kände jag mej lite krasslig. Så en av mina grannar körde mig till Skene lasarett. Kom in till läkaren och berättade hur jag kände mej. Hade frossa och frös och var allmänt orkeslös. Hon (läkaren) satt och lyssnade, men sa inget om mitt tillstånd. Hon kallade in chefs-läkaren som bara sa RING AMBULANS.

Tog inte många minuter innan jag låg i en ambulans med tjutande sirener och blåljus på väg till akuten Borås. Kom in till akut-rummet där flera personer tog emot och började sätta in dropp och nålar för sprutor i armarna. Plus alla elektroder som kollade hjärta m,m.

Var borta helt ett tag där inne . Hörde i ett töcken att det var en skötare som stod vid sängen och ropade/sa mitt namn och frågade ”Christer, är du med oss”… Vet inte hur länge jag var borta men hörde i hans röst att han lät lite orolig just då. Efter det var jag vaken hela tiden… men dåsig.

Efter att kollat alla prover och hjärta med ultraljud blev det några dygn på intensiven där det stod/satt satt två sköterskor bredvid sängen hela tiden. Sedan blev jag förflyttad till HIA (Hjärtintensiv-Avdelningen)

Då började allt gå åt rätt håll.

Visade sej att jag fått ögoninflammation, lunginflammation, hjärtsäcksinflammation, vätska i hjärtsäcken och vätska lungor. Plus att hela blodsystemet var infekterat av skenande bakterier och inflammationer. Samt lite till, som det inte kommit nått svar på ifrån Sahlgrenska än.

Så det blev 2 Veckor på Borås lasarett (HIA  HjärtIntensivAvdelningen) sedan hemresa.

Efter två nätter hemma kom ett nytt bakslag då jag vaknade på morgonen. Genomsvettig och andades som jag sprungit ett 100-meterslopp på 8 Sekunder

Ny ambulansresa, denna gång direkt till operationsbordet. Där dom stack upp en slang i hjärtsäcken och tappade ut vätska ur den. All vätska gjorde att hjärtat inte fick plats att slå riktigt. Så det blev ytterligare 1 vecka på sjukhus 3 veckor sammanlagt.

Dom kollade hjärtat med ultraljud flera gånger dagligen. På midsommardagen satt det en hjärtspecialist och körde ultraljudet.  Han hade huvud-ansvaret för mej bröt lite skönt på tyska. Berättade lugnt och sakligt om det ena och andra vad som hänt och kommer hända. Därefter berättade han sedan vilken tur jag haft, att det verkligen var i sista stund ambulansen anlände till Borås lasarett. Hade jag kommit in 5 minuter senare hade bakterierna tagit över kroppen och jag varit död.

“I had a dream of what my life would be like.

It was so different than I dreamed.

Now life has killed the dream I dreamed ”

Ha dä gött

#555 Chrille